åh vad svårt. mitt hus eller mitt hem? är det någon skillnad. jag älskar mitt hem, det har alltid varit mitt hem och kommer på något sätt alltid vara det. började faktiskt gråta i söndags då jag insåg att nästa år är det någon annan som firar jul i mitt vardagsrum, någon annan som tittar på kalle anka i tv-rummet, någon annan som hoppar studsmatta på min tomt, någon annan som sover i mitt rum. a det är fan jobbigare än vad jag trodde, men det är för det bästa. och nu får jag ju två hem, utan bråk, gråt och skrik. äntligen.